overgodningsuxx.blogg.se

Hur ska vi lösa denna knepiga situation? Vad finns det för idéer på lösningar och vilka sätt har man försökt lösa situationen på i Östersjöländerna?

Forskare har kommit med förslag på lösningar där teknik kan användas för att försöka åtgärda problemen i Östersjön. En professor i emeritus i oceanografi vid Göterborgs universitet vid namn Ander Stigebrandt menar att en storskalig syresättning av de döda bottnarna är en bra lösning. Stigebrandt leder företaget Marine System Analysis Group som utvecklar metoder för syresättningen. En metod är att sänka ned ett stort antal pumpar till ungefär femtio meters djup och sedan pumpa syresatt vatten till de djupare skikten, där det ofta är syrefattigt eller helt syrelöst. För att installera och bygga systemet skulle det kosta kring 2 miljarder euro, ett dyrt pris enligt många. Stigebrandt menar då att kostnaderna för en stor minskning av utsläppen näringsämnen blir mycket större. Mycket fosfor frigörs när de döda växtalgerna bryts ned på havsbotten, och det blir en ond cirkel som förstärks av utsläppen av näringsämnen, med denna metod kan man enligt Anders restaurera Östersjön på ungefär 10 år.

                            Det finns kritik och motstånd till Stigebrandts idéer, både finländska miljömyndigheter och forskare menar att det finns stora risker man ännu inte vet om med syresättningen. Å ena sidan stämmer detta, och vissa menar t.om. att det kan ske en s.k. fosforbomb om syresättningen skulle misslyckas och mycket fosfor då skulle frigöras. Å andra sidan skulle det faktiskt kunna vara en lösning som fungerar och räddar Östersjön på många sätt, varför inte prova en lösning som kan fungera?

                             Detta är alltså lösningar på de konsekvenser som redan blivit av utsläppen. De officiella metoden som Östersjöländerna använder är att minska sina utsläpp. För vissa kanske det är självklart att åtgärda problemen redan vid utsläppen, och inte på havsnivå som Stigebrandt vill. Den officiella metoden kanske är den bästa, att leta orsaker i de stora industrierna som inte tar hand om sina utsläpp, och de lagar som finns kring Östersjön och övergödningen. Anders Stigbrandt pekar dock på att det nu är dags att lösa situationen genom teknik, då exempelvis Finland inte verkar nå de miljömål de satt upp för 2016. [1]

Så vilka åtgärder görs i Östersjölandet Finland?

Målet i den uppdaterade Helcomdeklarationen från 2013 är att Finland fram till 2016 ska minska sina utsläpp till Finska viken, och alltså det öppna havet Östersjön, med 330 ton fosfor och 2 430 ton kväve. Finland verkar inte kunna lyckas med sina miljömål, men de har med hjälp av dem ändå kommit en bit på vägen. De har mellan 2008-2012 minskat fosforutsläppen med ca 100 ton och kväveutsläppen med 400 ton (siffrorna är inte helt bekräftade). Detta kanske låter mycket, men är tyvärr bara en tredjedel av det målet de hade till 2016.

 Problemet i Finland är jordbruket, som står för hälften av de utsläppen som landet gör i Östersjön. Man har lyckats minska punktutsläpp från industrier och städers avloppsvatten betydligt sen 1900-talet. Maria Laamanen, konsultativ tjänsteman vid Miljöministeriet, menar dock att denna minskning vid punktutsläpp faktiskt har bidragit till en ökning av utsläppen från jordbruket. Jordbrukets utsläpp är svårare att åtgärda än punktkällor då de är mycket mer diffusa, hon menar att detta har varit en effekt i många av de baltiska länderna då jordbrukets roll ökat.[2] För att minska utsläppen i jordbruket försöker man i Finland hjälpa bönder istället för att döma dem. Även på internationell nivå har ett försök till förena ekonomisk gynnsamhet för jordbrukare med effektivare miljöåtgärder och vattenskyddsåtgärder gjorts, som gett positiva resultat. I januari infördes i år, 2015 ett nytt miljöskyddstöd, som enligt Miljöminister Ville Niinistö kommer hjälpa mycket.[3]

                             Andra åtgärder som gjort för att minska utsläppen är ett förbud mot att pumpa ut avfallsvatten från kryssningsfartyg direkt ner i Östersjön. I dagsläget är det lagligt, men nu har alla Östersjöländer förbundit sig till att det 2016 ska bli förbjudet. Ett steg på vägen för minskningen av utsläppen från båtarna i havet.[4]

Baltic Sea Action plan är ett åtgärdsprogram som flera Östersjöländer skrivit på. Målen kan sammanfattas i fem ekologiska mål: Koncentration av näringsnivåer nära till naturen, klart vatten, naturlig nivå algblomningar, naturlig fördelning och förekomst av växter och djur och naturliga syrenivåer.[5]

Vad görs i Sverige?

I riksdagens skrivelse från 2013 framkommer arbetet som Sverige har gjort för att motverka övergödningen.  Sverige har ansvar genom Naturvårdsverket för att samordna arbete med att minska utsläpp av farliga ämnen i Östersjöregionen. Arbetet sker till stor del i samråd med Kemikalieinspektionen och Havs- och vattenmyndigheten.

Sverige har tagit på sig ansvaret för 5 av de 17 prioriteringsområden som ingick i Eus strategi för Östersjöområdena, mer än något av de andra Östesjöstaterna. De leder prioriteringsområdena för fiske, utsläpp av farliga ämnen till havet, innovation och forskning, transport och civil säkerhet på land.[6]

Baltic Sea Action plan är ett åtgärdsprogram som flera Östersjöländer skrivit på. Målen kan sammanfattas i fem ekologiska mål: Koncentration av näringsnivåer nära till naturen, klart vatten, naturlig nivå algblomningar, naturlig fördelning och förekomst av växter och djur och naturliga syrenivåer.[7]

UPDATE: Sveriges reduktionsmål är att minska årsbelastningen med 9 240 ton kväve och 530 ton fosfor, sammanlagt från alla källor.[1]