overgodningsuxx.blogg.se

Sedan 1970-talet har övergödning varit ett allvarligt hot mot vårt innanhav Östersjön, och har på många sätt påverkar vattnet, djurlivet och havsbotten negativt. Varje år tar Östersjön emot mer än 30 000 ton fosfor och nästan 1 miljon kväve.[1] Dessa näringsämnen finns naturligt i både naturen och vattnet, och är nödvändiga för många arter, men en alltför stor tillförsel av näringsämnen (främst fosfor och kväve) orsakar övergödning.[2]

Övergödning uppstår till största del på grund av mänskliga aktiviteter, som t.ex. läckage i avlopp, gödsling av åkermark, djurhållning (hantering av spillning) och förbränningsprocesser (ex. trafik).[3] En källa till övergödningen vid kust- och inlandsvatten är näringsläckage från åkermarker vid gödsling med både naturligt och konstgjort gödsel.[4] Avloppsutsläpp är en annan bidragande orsak till övergödningen, för trots att avloppsvattnet renas innan det når ut i havet är det svårt att få bort alla näringsämnen. En del länder saknar fungerande och effektiva reningsverk och därför släpps avloppsvattnet ut helt orenat.[5]

De höga halterna av näringsämnen orsakar algblomning som i sin tur bildar stora mängder dött organiskt material som sjunker ner till havsbotten. Bakteriernas förmåga att bryta ner det döda materialet förutsätter omfattande mängder syre vilket leder till att stora bottenområden drabbas av syrebrist.[6] En annan bidragande orsak till syrebristen är de stora mängder alger som gör vattnet grumligt och delvis blockerar solens strålar att nå botten. Utan tillräcklig solenergi kan inte fotosyntesen verka lika effektivt och då produceras inte normala mängder syre (fotosyntesen: vatten + koldioxid + solenergi → syre + glukos)[7]. Bristen på syre leder till att stora bottenområden, inklusive djur- och växtliv, dör. Framför allt de havsbottenlevande djuren i Östersjön är hotade av detta då syrebristen är värst på botten, och förutsättningen till syreupptagningen starkt försämrad. Forskare i Finska viken har upptäckt att bottenlevande kräftdjur börjat gå baklänges på frambenen med gälarna (som sitter på bakdelen) upp, som om de ”kippar” efter andan. Detta för att syrekoncentration är lite högre där än precis på havsbotten.[8]

Särskilt omtalade är de giftiga cyanobakterierna som orsakar stora återkommande algblomningar i Östersjön.[9] Cyanobakterier binder kväve från luften[10] och tillför på så sätt ännu mer kväve till vattnet. Cyanobakterierna tillför Östersjön ca 400 000 ton kväve per år, vilket är lika mycket som vi människor släpper ut via utsläpp osv.[11]

Död havsbotten i Östersjön.

 

Algblomning i Östersjön.